Drömde mig bort. Klockan var någonstans i trakterna av niotiden, minns inte med säkerhet. Det är ointressant. Det var tidigt, jag var trött och dagens arbetsuppgifter kallade. Drömde mig bara bort till sommaren. För en stund. Varm luft från stadens puls sköljde över mig när jag öppnade balkongdörren. Jag drömde om skuldfria axlar som bar upp mitt lätta huvud. Blickade ner mot torget. Människor rörde sig i mönster där nere. Dom var på väg till jobbet, till skolan, till pojkvännen, älskarinnan, hämta barnen. Det var rörelse och spänning i luften. Det var den femtonde juni och på kvällen skulle Sverige spela sin andra EM-match mot England. I öppningsmatchen krossades Ukraina med 5-1. Allt lutade åt en fantastisk match. Folk badade i fontäner och Aftonbladet har redan tryckt upp segeraffischer där det med stora feta bokstäver stod något i stil med: "TACK FÖR FESTEN". Alla var lyckliga i det här ögonblicket. Men drömmen tog en häftig vändning. Något fick mig att reflexmässigt väja, bli ställd. Jag kände svetten, nervositeten, lite rädsla. Insåg då att jag drömmer, kontemplerar. Förstod att det inte var på riktigt. För hur skulle Sverige kunna vinna nåt i EM med en skojare vid rodret. Med sin karaktäristiska väst sänder han ut signaler som menar på att han inte är en pålitlig människa. Bara skojare bär ju väst. Syna Bluffen. Han vet inte vad han håller på med riktigt. Han bryr sig heller inte. I drömmen förstod jag. Vi har att göra med en dåre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar