
När ni var små, säg vilka droger tog ni då? En av mina droger var Sveriges handbollslandslag. Vilka minnen. Stefan Lövgren, Magnus Wislander, Pierre "Knorren" Thorsson, Staffan Olsson och den störste (*fniss*) av dem alla; Ljubomir Vranjes. (Med flera, skall tilläggas, innan någon gastar efter namn).
Att vara 166 centimeter lång och ha en dröm om att bli handbollsproffs... ja, ni hör själva. Vi stöter på problematik redan efter två och ett halvt ord. Det gav dock Ljubomir Vranjes blanka fan i. Den stora mannen i den lilla kroppen som under sin storhetstid flög fram som en köttbulle på planen. En mardröm för motståndarna med sina aviga dragningar och sin mästerliga spelförståelse. Vranjes klampade in i svenskarnas hjärtan med dunder och brak. Vår lille Goliat snurrade upp ryssar, lobbade över världsmålvakter, lade smörpassnignar till Staffan Olsson, sprang som en dåre och blev köttbullarnas fanbärare. Han personifierade Sveriges handbollslandslags alla framgångar med sitt jävla ranamma. Han var och är en vinnare av yppersta klass, hämtad direkt ur skolboken. Det vill säga Bengan Johanssons handbok.
Jag minns också med ett leende på läpparna den eviga målvaktsfrågan, som för er som inte är särskilt insatta kan jämföras med Kim Källström/Anders Svensson-debatten i fotboll - om ni nu har koll på den.
På ena sidan, Peter Gentzel: En jätte som mäter 199 centimeter ovanför Vänern, lägg därtill en matchvikt precis under 100 pannor och vi har med ett monster att göra. Med sina hårda drag i ansiktet som fick honom att likna en stenhård soldat från krigets dagar, lät han sätta skräck i sina motståndare. Gentzel var en officer i mål, i väntan på att få stoppa projektiler. En fullständigt orädd målvakt som använde sin storlek på ett fantastiskt sätt. Han täckte ytor, psykade motståndare. Och han var - det återkommande - en jävla vinnarskalle.
På andra sidan, Tomas Svensson: Aningen kortare än Gentzel med sina 194 centimeter, också en helt annan typ av målvakt - därav var Svensson/Gentzel den perfekta duon - Svensson var vig som en panter, gick allt som oftast ner i spagat och gjorde omöjliga räddningar möjliga. Lägg därtill grymma reflexer och vi har en av världens bästa målvakter genom tiderna. Vem minns inte Tomas räddning mot Spanien när Sverige sedan kunde kontra och avgöra matchen. Han fick aningen mer speltid än kollegan Gentzel. 327 landskamper gör honom till en legend inom handbollen, inte bara i Sverige.
Att de gamla storspelarna från guldgenerationen Ola Lindgren och Staffan Olsson nu leder landslaget mot nya framgångar tillför inte bara en extra krydda kring handbollen i sig, båda är även skickliga vad det gäller det taktiska, som alla tränare i modern handboll är. Ola och Staffans främsta egenskaper är dock att de är vinnare - precis som Vranjes, Svensson och Gentzel. Lyckas dom bara överföra hälften till vårt "nya" landslag, är mycket vunnet.
Hhhets vill ge handbollen en ny chans. Personligen tänker jag låta den konkurrera ut allt i TV-väg under EM i Januari. Vem vet, kanske får vi se nya hjältar födas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar