JAG VILL MINNAS

Jag vill minnas att jag var bra på NHL en gång i tiden. Det kan ha varit 2006 eller 2007, "Playstation 2"-generationen. Innan det blev så jävla komplicerat med alla tusen valmöjligheter enbart för att passa vidare pucken. När NHL var ett simpelt spel som gick ut på vem som kunde göra flest mål. När det mest bara var att passa och skjuta för att vinna matcherna. Jag minns sen när det sakta men säkert började integreras massa nya funktioner som kändes så överflödigt onödiga för min spelupplevelse. Det var exempelvis någon slags "off-puck-control" och en annan typ av reglering för hur pass offensiv/defensiv din kedja skulle vara hit och dit. Nej, fy fan, men tröttnade så otroligt snabbt på det där. Inte orkade man sitta och nöta på egen hand för att bara förstå sig på hur man passar pucken.

Och sen kom förstås Playstation 3 och det spelet jag lärde känna och blev så förtjust i var nu som helt bortblåst. Det handlade inte längre om att ha kul med sina kompisar. Passa, åka, skjuta, vinna. Enkelhet i sin finaste form. Nej, nu handlade det om vem som hade tränat mest hemma på egen hand och kunde dom där specialkombinationerna för ett vinnande koncept. Det var oftast just den som visste sånt som gick segrande ur matcherna. Det var nu omöjligt för en ovan spelare att bara plocka upp kontrollen och ha en rimlig chans, det som var tjusningen med spelen förut. Det kändes inte längre som att det kunde sluta lite hur som helst. NHL blev tråkigt. Med åren försvann spelkänslan exponentiellt. Charmen dog där någonstans och jag övergav detta haveri till spel. Men så tänkte jag på just detta idag. Jag gick omkring och grymtade lite för mig själv. Kände hur alla känslorna bubblade upp igen och ilskan inom mig fick utlopp genom olika utstötningar av kroppsljud. När jag kom hem senare så valde jag att gräva fram min gamla spelkonsol och damma av mitt älskade NHL igen. Och som jag började dominera. Ingen kunde stoppa mig. Återigen var jag kung. Kung på NHL.