lördag, december 24, 2011

STU BICKEL

Jag lyssnar inte på Håkan Hellström; jag hör honom ändå. Som en röst i huvet. Som en tröst i nuet.
Lyser upp natten. Hjälper glömma dom gamla skratten.

Dö bakfylla. Dö.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar