Första steget till kärleken. Approchera subtilt men ändå med tydliga ambitioner. Bli "du" med varandra, en bra början till vad som helst. Prata mer, men inte för mycket. Ta en fika, men fika inte bort din utbildning. Beröm, men slicka inte röv. Ge komplimanger, men låt ingen drunkna i dom. Att hitta balans, en avvägning mellan två olika sidor. Ett spektrum att lära sig bemästra. Konsten som leder dig längs den rätta vägen till framgång. Följ den och du kommer att vinna.
Men sen handlar inte kärlek om vinnare och förlorare.
Det är inget krig som utkämpas mellan två opponenter. Det finns ingen god och ingen ond sida. Kärleken är en affektion i oss alla. Det är en svaghet samtidigt som det är ett vapen. Det är i mångt och mycket det som binder oss samman. Vi besitter dess fulla kraft, men vet sällan hur det ska användas. Behandla kärleken med respekt, ta den inte för givet. Du vet aldrig när den lämnar dig. Och du vet samtidigt aldrig när du finner den igen.
I denna evighet bestående av miljarder år har människor fumlat fram i okunskapens mörker. Omärkligt försökt hitta genvägar längs raka linjer. Ständigt har kärleken varit ljuset som visat vägen fram längs historiens gång. Livets röda tråd. Då, nu och framåt.
Du tvekar på att försöka. Ge kärleken en blick, din blick. Ge kärleken ett tecken att du är redo och villig att kämpa för den. Krama och håll hårt, men låt den inte kvävas. För ty kärleken är det enda vi har.
Kan inte du/ni återuppta bloggen igen?
SvaraRadera